Han har gått varje år på Stadionklubbarnas galor på Stadion sedan 1961

Han har ingen dator, han har ingen mobiltelefon, och ringer BAUHAUS-galans kansli från sin fasta telefon när han bokar sin biljett till årets BAUHAUS-galan. Mats Jerrolf sticker ut som friidrottssupporter. Han har varit galan årligen trogen i över 60 år!  Vi fick äran att träffa honom när han hälsade på oss på kansliet i klocktornet på Stadion.  

– Första gången på er friidrottstävling var 1961 när jag gick med min pappa. Det var ett minne jag aldrig glömmer, säger Mats.

Vad tänkte du då?

– Det var jättehäftigt, det händer saker hela tiden. Det kan hända 4-5 olika saker samtidigt.

Vad kommer du ihåg från de första åren när du var på Stadionklubbarnas tävlingar?

– Ja en del. På sextiotalet var det Ron Clarke, australiensaren som kom för att försöka slå världsrekord. Men även belgiaren Gaston Roelants på 3 000 meter hinder. En annan hinderlöpare fast lite senare var Kipchoge Keino, kenyanen.

Hur lyckas man komma varje år utan att vara sjuk eller något annat som hindrar?

– Jag kan ha missat ett “augustispelen”. Men “julispelen” har jag alltid varit på. Efter att pappa dog så har jag fortsatt att gå (1993). Jag går själv för mina polare tycker inte det är kul. Och jag vill gå varje år. 

Fram till 1979 arrangerade Stadionklubbarna fyra friidrottstävlingar per år på Stadion; Junispelen, Julispelen, Juliaden (senare i juli månad) samt Augustispelen. Efter hand koncentrerades verksamheten kring en enda tävling – DN Galan och senare Bauhausgalan.

Vilka är dina största minnen från dina årliga besök?

• 1965 – Ron Clarke 1966 då han slaktade världsrekordet på 5 000 meter (13.16.6)
• 1972 – Ricky Bruch tangerar världsrekordet i diskus.
• 1976 – Anders Gärderud världsrekord på 3 000 meter hinder.
• Det var stort när Carl Lewis var här och tävlade.
• Men sen var BAUHAUS-galan förra året något extra. Speciellt resultatmässigt. Den bästa galan av alla jag har varit på.
• Sist men inte minst har vi Patrik Sjöberg 1987. Hela stadionpubliken satt kvar lång stund efter tävlingens slut.

– Skall man sammanfatta generellt så är det kul med de internationella stjärnorna men ännu roligare när vi har svenskar som är med och leker däruppe i toppen.

Vad har förändrats under åren?

– Kan notera att man har dragit ned på antal långlopp. 

– Det finns inga program längre. Det var alltid som en souvenir från tävlingen. Men jag förstår att det är smart med elektroniska program.

Var brukar du sitta på galan?

– Jag försöker alltid köpa biljett på bänk 12 på sektion O övre. Därifrån har jag bäst översikt.

Vad ser du fram emot i år?

–Allt. Förra året var den bästa galan någonsin med en jämn fördelning i alla grenar. Världsresultat i alla grenar. Men det har hänt något de senaste åren. Nu har vi nya svenskar som hänger med. Det finns mycket att se fram emot. Mondo och Daniel inte minst. Jag är överraskad att förtävlingarna håller så hög klass också. Allting håller hög klass genomgående. 

Vilka är dina favoritfriidrottare just nu?

– Andreas Almgren! Vi har fått en löpare som är konkurrenskraftig. En som är i klar europeisk toppklass. Det har vi saknat i många år. Och vidare kittlande med Ståhl och Duplantis. Det är spännande att se Khaddi. Hon har kapacitet att hoppa 7 meter även om hon är lite för ojämn. 

Vad tycker du om Stockholms Stadion?

– Som gammal Djurgårdare så tycker man att det är en härlig arena. Gamla genuina. bänkar är inte världens roligaste. Man orkar knappt att resa på sig efter 5 timmar. Det är 1912 standard. Men det spelar inte så mycket roll. Det finns så mycket tradition. Ett fullsatt stadion är häftigt. Det borde vara kul för utländska idrottare då publiken sitter nära och hejar på alla. Sen tycker jag att det är charmigt med de gamla vändkorsen.