Så här fungerar World Athletics nya rankingsystem

Det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, har sedan ett par år tillbaka lanserat en världsranking. Det fanns en tidigare, men skillnaden nu mot då är att den idag är betydligt viktigare för de aktiva trots att den i grund och botten fungerar på nästan exakt samma vis. Vi förklarar hur den fungerar, varför den är viktig och varför den i vissa fall inte är helt rättvisande.

Ett rankingsystem byggt på poäng

Rankingsystemets uppbyggnad finns här https://www.worldathletics.org/world-ranking-rules/basics .Varje sanktionerad tävling som aktiva tävlar på från och med 2023 innehar så kallad WRC-status som ger rankingpoäng. WRC-status är något som en arrangör får genom att ansöka om en viss nivå på tävling och vidare betala in en avgift till World Athletics för att tävlingens resultat dels ska komma med på världsårsbästalistan, dels för att ge rankingpoäng. Det kloka i detta kan diskuteras i det oändliga, men här går A Lennart Julin igenom det på ett mycket förtjänstfullt sätt: https://www.friidrottaren.com/friidrottens-nya-skilda-varldar/

Resultat- och placeringspoäng

Nåväl, åter till ordningen. I varje sanktionerad tävling som aktiva tävlar på erhåller de ett mätresultat och en placering. Dessa resulterar i sin tur i en resultatpoäng och en placeringspoäng. Resultatpoängen är alltid densamma oavsett tävling. 2.30 i höjdhopp är 2.30 i höjdhopp i en OS-final likaväl som i Kalle Anka Cup och ger alltid 1179 poäng. Alla poäng summeras snyggt och prydligt i World Athletics Scoring Tables of Athletics https://www.worldathletics.org/news/news/scoring-tables-2022

Placeringspoängen varierar däremot från tävling till tävling. En vinst på en Diamond League tävling som är GW-klassad, belönas med 200 poäng. En vinst på SM som är B-klassad, belönas med 100 poäng. Vinner man Goliatspelen i Kil (under förutsättning att tävlingen har WRC-status) får man 15 poäng eftersom den är F-klassad. Det kan alltså vara samma resultat, 230 i höjd, som ger mellan 15 och 200 poäng beroende på vilken typ av tävling som resultatet uppnåddes på.

Prestationspoäng

Sedan adderas resultatpoängen och placeringspoängen till en prestationspoäng där 2.30 i höjd ger 1179 resultatpoäng. Med vinst på 230 i en Diamond League får man 1179+200=1379 prestationspoäng och vinst på 230 i Goliatspelen får ger 1179+15=1194. Klart som korvspad? Bra!

Prestationspoäng ger rankingpoäng

Rankingpoängen beräknas genom ett snitt (medelvärde) på varje friidrottares fem högsta prestationspoäng under de senaste 365 dagarna. Just nu toppas till exempel världsrankingen i herrarnas höjdhopp av Mutaz Essa Barshim på 1380 poäng. Han har skrapat ihop dem på följande sätt:

1. VM-guld i Eugene på 2.37 => 1242 + 375 = 1617
2. Diamond League-seger i Monaco på 2.30 => 1179 + 200 = 1379
3. Diamond League-tvåa i Doha på 2.30 => 1179 + 170 = 1349
4. Diamond League-tvåa i Lausanne på 2.24 => 1126 + 170 = 1296
5. VM-kval i Eugene på 2.28 => 1161 + 100 = 1261

De fem tävlingarnas prestationspoäng summeras:

1617 + 1379 + 1349 + 1296 + 1261 = 6902

Medelvärdet av dem blir 6902 / 5 = 1380,4 som avrundas till 1380, vilket är rankingpoängen.

Utöver det kan man få 20 bonuspoäng för världsrekord. I vissa grenar räknar ett snitt på färre än fem tävlingar, till exempel maraton. Men i stora drag fungerar rankingen på det här sättet. Därutöver finns det regler för hur länge rankingpoäng från ett VM eller EM ligger kvar på rankingen mm.

Vem har flest poäng av alla friidrottare i hela världen? Jo, han är svensk och heter Armand Duplantis och har inte mindre än 1576 poäng. Rankingpoängen gör att det går att jämföra aktiva mellan olika grenar. Om en sådan lista är rättvis eller inte är en annan fråga.

Varför är rankinglistan så viktig för de aktiva?

Kort sagt är rankinglistan viktig för att det är den som ligger till grund för att kvala in till stora mästerskap. Till de senaste mästerskapen, OS, VM, EM, Inomhus-VM och Inomhus-EM, har kvalgränserna resultatmässigt trissats upp rätt rejält. I höjdhopp är kvalgränsen till sommarens VM i Budapest satt till 2.32. I skrivande stund är det totalt sex höjdhoppare i världen som har klarat den höjden inom kvalperioden. Ja, det finns en sjunde också, men han är ryss och får inte vara med oavsett hur högt han hoppar.
World Athletics har bestämt att det ska vara 32 höjdhoppare till start i VM-kvalet i Budapest i augusti. Vi kan vara ganska säkra på att 32 hoppare inte kommer att klara 2.32 innan kvaltiden går ut den 30 juli. Det har World Athletics förmodligen heller inte tänkt sig. Det är här världsrankingen kommer in. Syftet är att ungefär hälften av de som kvalar in till VM ska göra det genom att klara kvalgränserna och att resten av startfältet fylls på med hjälp av rankingen.

Under fliken ”Stats Zone” på World Athletics hemsida finns en rubrik som heter Road to Budapest. Där går det att följa hur aktiva ligger till i kampen om att kvala till VM i sommar. Poängen på den listan är inte alltid densamma som på den senast uppdaterade världsrankingen eftersom ”Road to Budapest” bara tar med resultat gjorda efter 31 juli 2022 medan rankingen räknar ett kalenderår bakåt i tiden.

Att kvalgränserna höjts så mycket och rankingen ska användas som verktyg för att kvala in till mästerskap har förmodligen sin grund i att man vill komma bort från att aktiva kvalar in genom att göra enstaka toppresultat, kanske upp till ett år innan mästerskapet. Det är förmodligen också skälet till att man infört WRC-statusen på tävlingar, för att få bort konstiga resultat i små tävlingar på hemmaplan. Om det sedan kommer att fungera kan ju de lärde tvista om ganska länge.

Rankingsystemets mognad och brister

Rankingen är viktig eftersom den används för att kvala in till stora mästerskap. Så hur skall de aktiva göra för att få många rankingpoäng? Jo, genom att göra bra resultat, förstås, och helst i stora tävlingar. Men alla får ju inte vara med i de stora tävlingarna, något som är ett problem. I Diamond League tävlingar är deltagarantalet mycket begränsat. Den som har “rätt” manager och kontakter har en större chans att komma in på en stor tävling än den som inte har det. Vilket i sin tur ger större chans att få vara med på VM och OS. En bra prestation på ett globalt mästerskap ger i sin tur större chans att komma in på stora tävlingar och kvala in till nästa OS eller VM, osv.

Ett annat bekymmer för aktiva är till exempel följande scenario: Folksam-GP är en C-klassad tävling och således en väldigt bra möjlighet för svenska aktiva att samla på sig rankingpoäng eftersom väldigt få svenskar faktiskt har möjlighet att tävla på så mycket större galor än så. Det blir även en samvetsfråga för den nationella tävlingsarrangören kring hur många bra utländska aktiva som skall bjudas in till tävlingen och riskera att svenskarna inte får lika stor chans att samla bra poäng för att stärka sina möjligheter att kvala in till mästerskap. För arrangören är det även dyrare ju fler internationella deltagare som bjuds in, eftersom det är arrangören som betalar för resa, uppehälle och i vissa fall “promotion” pengar.

Ett rättvist system för de aktiva?

Något som kan uppfattas som ett dilemma är att alla nationsmästerskap är precis lika mycket värda. Man får sina 100 placeringspoäng för att vinna SM-guld likväl som att bli amerikansk mästare och i vissa grenar är ju konkurrensbilden en helt annan på ena sidan av Atlanten än på den andra. Samma sak gäller för övrigt exempelvis ett EM jämfört med ett Sydamerikanskt eller ett Afrikanskt mästerskap. Det är väldigt olika klass på grenarna i de ena och de andra mästerskapen. Men här har likabehandlingsprincipen mot samtliga medlemsnationer getts företräde.

I slutet på maj i år arrangeras ett nordiskt mästerskap i Köpenhamn. Ett av skälen till detta är just rankingen. Tävlingen är C-klassad, precis som Folksam-GP, där syftet är att få den att bli B-klassad i framtiden. För naturligtvis är det bra med ett NM när Balkan har mästerskap, medelhavsländerna har mästerskap, Brittiska samväldet har mästerskap och så vidare. Ju fler tävlingar som kan ge höga placeringspoäng, desto större chans att kvala in till mästerskap. Således är det viktigt för de nordiska länderna att även de ger sina aktiva motsvarande tillfälle för att samla ihop höga rankingpoäng.

Ett av de största problemen med rankingen är dock följande. Det spelar ingen som helst roll vem de aktiva tävlar mot och hur starkt ett startfält är på en tävling. Det enda som spelar roll för rankingpoängen är hur högt klassad tävlingen är. Om en tävling har C-klass så får vinnaren 60 poäng oavsett hur startfältet ser ut, alla grenar är precis lika mycket värda. Det innebär att det nästan aldrig är ett problem i Diamond League att locka de bästa aktiva till dessa tävlingar. Det är i de flesta fall alltid världsklass. Men längre ned i status på tävlingarna kan startfälten variera kraftigt. Vissa upplever det ibland som att vissa arrangörer inte vill ha för bra startfält på sin tävling för att inte äventyra sina egna aktivas chanser till de begränsade rankingpoäng som finns att tävla om. Medan andra anser detta vara konspiratoriskt.

Svårt för de lågt rankade tävlingarna att locka de bästa aktiva

Teoretiskt sett skulle vi kunna locka världens tio bästa höjdhoppare till Goliatspelen i Kil och vinnaren skulle få 15 placeringspoäng eftersom tävlingen har F-klass, oavsett klass på startfältet. Det är samma utmaning för BAUHAUS-galan när de lägger till extra grenar som inte är Diamond League status på. Där får grenarna endast E-klass för rankingpoäng. Alltså mindre än att tävla på en Folksam-GP eller SM trots att tävlingen är en av världens 10 bästa tävlingar. Som tröst får de aktiva i alla fall ett tävlingstillfälle inför en vrålande publik på Stockholms Stadion, mot högt internationellt motstånd och till och med prispengar som inte finns på SM.

Rankingsystemet är här för att stanna

Det vi kan vara säkra på är att rankingen är här för att stanna. World Athletics har lagt en hel del energi, pengar och prestige på att skapa systemet och att använda det som kvalverktyg till de stora mästerskapen. Så alltså är det, som aktiv, bara att grotta ner sig i hur det fungerar och hur man bäst skrapar ihop så många poäng som möjligt – men att göra bra resultat i stora tävlingar är alltid det säkraste.

/ Stefan Holm