Mellantid

Det är den där tiden på året igen. När man sammanfattar den vinter som gått och ser fram emot den sommar som förhoppningsvis kommer. Mellan sommarens längtan och vinterns köld som landets i särklass mest kände kriminolog skulle ha uttryckt saken.

Så vad hände egentligen under inomhussäsongen och vad säger den oss om vad vi, med svenskögon, har att vänta oss i sommar?

Duplantis 6e världsrekord

Det allra största var förstås det som hände i Clermont-Ferrand den 25 februari – Mondos sjätte världsrekord. 6.17, 6.18, 6.19, 6.20, 6.21 och 6.22 – hittills. Det är som den där gamla hejaramsan: Ettan kom, tvåan kom, trean kom… sjuan kommer så småningom. Inte ens Mondo vet väl vart den där ramsan ska ta slut, men vi som tittar på hoppas förstås att den fortsätter länge än.

En svensk sprintstjärna har fötts
Ganska ofta pratar man om att saker bara är en tidsfråga. Länge var det också en tidsfråga innan Henrik Larsson skulle slå det svenska rekordet på 60 meter. Redan vid inomhus-SM för fyra år sedan var han två ynka hundradelar ifrån och sedan radade han upp ett gäng tider i samma härad – tills i vinter. En skadefri träningshöst fick det att släppa: Först svenska rekordet 6.56 s vid Folksam GP i Sätra i januari och sedan 6.53 och brons vid inomhus-EM i Istanbul i mars. Och man varken kan, borde eller ska jämföra, men eftersom det också länge varit en tidsfråga innan Larsson ska slå det svenska rekordet på 100 meter: 6.53 på 60 meter ger 1192 poäng enligt World Athletics Scoring Tables och det motsvarar 10.04 på 100 meter – alltså en bra bit under Peter Karlssons 27 år gamla svenska rekord på 10.18. Så med en Larsson yster som en kalv på grönbete i sommar så hänger nog också det rekordet löst.

Guldet saknades men ett godkänt IEM i Istanbul

Även om den där riktiga fullträffen i form av ett guld (i guldmaskinen Mondos frånvaro) uteblev i Istanbul, blev det, utöver redan nämnda Larsson, ytterligare tre svenska medaljer.
Thobias Montler tog karriärens femte (!) silver i internationella mästerskap. Förra året blev det silver både vid inomhus-VM i Belgrad och EM i München att lägga till de två andra-platserna vid inomhus-EM i Glasgow 2019 och Torun 2021. Och inte nog med dessa ständiga silver – varje gång har greken Miltiadis Tentoglou varit den som snuvat Thobias på guldet, i Istanbul med 11 cm.

Carl Bengtström lyckades, precis som vid fjolårets inomhus-VM, knipa en bronsmedalj på 400 meter. I somras verkade Bengtström ha något riktigt stort på gång på specialdistansen 400 meter häck, men lite skadekänningar spolierade stora delar av säsongen då. Förhoppningsvis kommer hans lyft i sommar istället.

Den fjärde svenska medaljen togs av Fanny Roos. Efter en inomhussäsong där hon tävlade flitigt och var lite upp och ner blev Fanny inte bara av med det svenska inomhusrekordet till Axelina Johansson, hon förlorade dessutom mot Sara Lennman vid inomhus-SM – efter nio raka ISM-guld och lika många ute. Men i Istanbul, i inomhussäsongens allra sista stöt, kom i alla fall en fullträff som förde upp henne från åttonde till tredje plats. Bäst när det gäller, som det heter.

Roos, Ståhl, Pettersson byter tränare

Och apropå Roos. I slutet av januari kom, väldigt överraskande för alla utanför den innersta kretsen, beskedet att Vésteinn Hafsteinsson flyttar tillbaka hem till Island. Därmed stod plötsligt inte bara Roos, utan också den dynamiska diskusduon, ettan och tvåan vid senaste OS, Daniel Ståhl och Simon Pettersson utan tränare.

Pettersson valde att flytta hem till Uppland för fortsatt samarbete med Henrik Wennberg. Henrik, som kanske inte är allra mest känd som en av två i duon Shot Put Men som i samband med Friidortts-VM i Göteborg 1995 gav ut singeln ”Vinna VM-guld”. Idrottsligt var han flerfaldig SM-medaljör i både kula och diskus.

Roos och Ståhl flyttar å sin sida åt sydväst och slår ner sina gemensamma bopålar i Malmö för att träna med Staffan Jönsson och hans kastgrupp med Sveriges bäste manlige kulstötare Wictor Pettersson i spetsen.

Vad innebär ett tränarbyte?

I de stora lagsporterna är det legio att byta tränare så fort det går emot i ett par matcher, i friidrott är det betydligt ovanligare. Istället är det väl så att nästan alla svenska friidrottares framgångar i modern tid bygger på långvariga samarbeten mellan aktiv och tränare – inte minst därför ska det bli intressant att följa kastartrion i sommar. Alla är etablerade världsstjärnor sedan flera år och kanske kan kombinationen av miljö- och tränarbyte bli en extra kick nu när karriärerna går in i den andra halvleken. Att Hafsteinsson lagt bästa tänkbara grund för Wennberg och Jönsson att bygga vidare på är det inget som helst tvivel om.