Andreas Otterling är redo för comeback

Det har gått 15 månader sedan längdhopparen Andreas Otterling, 30, vann Globen-galan på personliga rekordet 8.12. Men bara en vecka senare drabbades han av en svår skada som spolierade hela fjolåret. Nu är han dock hel och den 18 juni möter han världseliten på Stockholms Stadion.

Han var i sitt livs form vintern 2016 och efter seger i Nordenkampen i Växjö på 8.01 kom karriärens hittills största seger då han vann i Globen. Men sedan upptäcktes en stressfraktur i båtbenet under högerfoten och den tog lång tid att läka.
– Jag var gipsad i totalt tre månader så det blev i princip ingen friidrottsträning alls förra året, enbart rehab. Men det var inte upphoppsfoten jag skadade så det var tur i oturen, säger Andreas.
I december-januari var han på träningsläger i Sydafrika och där kom han igång med mer friidrottslik träning igen. Där började han springa lite snabbare än bara jogg.
– I mars gjorde jag första längdhoppet och även om det var med kort ansats så var det härligt! Det var första gången på tretton månader som jag hoppade ut i gropen och det kändes faktiskt lite bättre än jag vågat tro, hopptekniken sitter i ryggmärgen!

Flera personliga rekord
På frågan vad som varit tuffast under skadeperioden är han klar över svaret:
– Tålamodet. Allt tar tid och det går så sakta. Jag minns första gången jag joggade lite efter alla månader i gips, det handlade verkligen om att ta det steg för steg, säger Andreas.
För några år sedan opererade han båda höfterna och då blev han efter återkomsten till tävlingsbanan ganska snabbt bättre än vad han var tidigare.
– Någonstans finns det väl något positivt med att vara skadad. Man får tid att träna lite annat som rörlighet och små muskler som man kanske inte ägnar så mycket tid annars. Det finns många bra rehabövningar.
Under våren har han satt personligt rekord i två styrkeövningar.
– Jag har tagit 212,5 kg i djupa knäböj och 110 i ryck. Mina gamla personliga rekord var från 2011 så det här är noteringar jag är väldigt nöjd med.
Han har också gjort sitt hittills bästa resultat i femsteg.
– När det gäller hoppstyrka och styrkeövningar så är jag långt framme. Det är bara på sprint det fortfarande saknas lite men det är ändå helt okej för att vara mitten av maj. Men sedan ska man få ihop allt och få ut det i långa hopp och det är ingen automatik att det blir så, men visst har jag en bra känsla inför sommaren.

Andreas flickvän Malin Marmbrandt är också längdhoppare i landslaget. Bilden är från Friidrottsgalan i Stockholm i november 2016. Foto: Deca Text&Bild

Seger på Stadion 2015
Andreas kör ännu inte lika många hopp och intervaller på träning som före skadan men när han väl kör så är det full fart.
– Det hoppas att det ska bli en bra sommar och ser fram mot att tävla på BAUHAUS-galan! Jag har varit med två gånger tidigare – 2011 och 2015 – men bästa Stadion-minnet är Finnkampen 2015. Det var riktigt kul för då vann jag!
Kvalgränsen till VM i London är 8.15, det vill säga tre centimeter längre än vad Andreas hoppat som längst.
– Jag har inte kommit så långt att jag funderat på några resultatmål. Det handlar först och främst om att komma igång med tävlandet och få det att fungera. Men skulle allt gå störningsfritt så är det VM-kvalgränsen ingen omöjlighet.
Söndagen den 18 juni får vi en indikation på hur återkomsten till världseliten går för Andreas!

Jonas Hedman