Säkraste sättet att inte missa något – var på Stadion

Säkraste sättet att inte missa något – var på Stadion

Det är strålande väder i huvudstaden i dag.
Ett skäl så gott som något att gå till Stadion för att se bra friidrott.
Ett annat: risken finns att ni annars missar ett världsrekord.

30 år har gått.
Året är 1987 och en 22-åring och blickar fokuserat mot ribban.
Den ligger på 2,42, en centimeter högre än Igor Paklins två år gamla världsrekord.
Han står förvånansvärt stilla; vänster fot framför höger.
Publiken har stannat kvar, nästan allihop, fastän övriga tävlingar är slut sedan länge.
De klappar taktfast.
Göteborgaren med hockeyfrillan slår ihop händerna en sista gång, sedan trampar han igång.

I ett kontrollrum på SVT sitter en ung och synnerligen orutinerad redaktör. Vem det är spelar egentligen mindre roll, men låt oss kalla honom Jens Lind.
Kanske är det hans första Sportnytt någonsin som redaktör.
Det skulle i alla fall visa sig bli hans sista.
Klockan är 21,25. Fem minuter till sändning. Vad som håller på att hända på Stadion har han ingen aning om.

Ribban dallrar en hel del, men den ligger kvar.
Publiken exploderar.
Patrik Sjöberg springer ärevarv.
En historisk händelse.
På sätt och vis även för tv-tittarna.

Klassisk pose. Patrik Sjöberg efter att ha klarat 2,42 på Stadion för snart 30 år sedan. För första gången på elva år, sedan Anders Gärderud i Montreal-OS 1976, satte en svensk världsrekord i friidrott.

 

Jag kontaktar Jens för att dubbelkolla historien. Och jodå – nog var det han som var redaktör alltid.
Han skrattar åt minnet och upplyser om att Jane Björck var programledare.

Höjdhoppstävlingen hade dragit ut på tiden. Ordinarie tv-sändningen från friidrotten var slut redan 21.00. På denna tid fanns inga playtjänster eller liknande fortsätta sändningen på. SVT hade två kanaler. Och tablåtider var heliga. Punkt.

Och i en tid långt före internet, mobiltelefoner, pushnotiser och sociala medier var gången inte lika snabb.
När klockan är 21,29 får Jens beskedet att det blivit världsrekord på Stadion. Strax efter informerar han programledaren i studion via interntelefon.
Det han glömmer nämna är hur högt Sjöberg hoppat.
Sedan startar Sportnytt.

Världsrekordet visas i vinjetten och Jane Björck, också hon tämligen orutinerad i sin roll, basunerar glatt ut att det blivit världsrekord på Stockholms Stadion.
Det är allt tv-publiken får veta i sändningen om detta historiska ögonblick.
Inga fler bilder. Inget resultat. Ingen analys. Ingenting.

För Aftonbladet har Jens tidigare berättat:

– Efter vinjetten möts tittarna i stället av Janes oväntade ord: ”och nu Wimbledontennis”. Hon tvingas genomföra hela  Sportnytt utan att vidare beröra denna världsnyhet. Allt på grund av redaktörens, min, inkompetens.

När Sportnytt sedan tagit slut en kvart senare kommer däremot plötsligt bilder från Stadion ut i tv, ackompanjerade av Jan Lorentzons välbekanta röst. I kontrollrummet sitter Jens Lind och begriper ingenting av vad som händer. Bilderna bara rullar på, hoppet visas. Repriser, ärevarv.
Saker bara sker.
Sportnytt borde varit slut men sporten drar istället över sin sändningstid med en kvart.

Efteråt var Jens och Jane övertygade att de skulle få sparken.
Så blev det inte. Båda jobbar tack och lov kvar än i dag.


Rutinerat folk. Dagen efter Sjöbergs världsrekord var det ordning på
torpet igen. Bosse Hansson klev in som redaktör och det visades en lång
snutt från rekordhoppet. Ni kan se det här. Jens och Janes klassiska
sändning har jag dock inte lyckats hitta.

Två saker kan vi i alla fall vara överens om:

För det första: tack vare detta redaktörsmässiga haveri befriades Jens Lind från alla framtida liknande uppdrag, vilket vi tittare är glada över. Hans gärning som reporter och reportagemakare hade vi inte velat vara utan.

För det andra – även om tv-produktionen har tagit sjumilakliv och världen ser annorlunda ut i dag: det går inte att vara säker på att allt som är värt att se verkligen visas på tv i dag.
Vill ni vara på den säkra sidan – bege er till Stadion. Friidrott upplevs bäst på plats.

Patrik Sjöberg kommer säkert vara där även i år, men några världsrekord törs jag inte utlova.
Men det finns förutsättningar för en riktigt trevlig tävling.
De höjdpunkter jag ser mest farm emot har jag skrivit om tidigare, och efter Bislett i torsdags har mitt sug efter att se Karsten Warholm och Lovisa Lindh bara ökat.
Själv sitter jag i Polen och får förlita mig på att polsk tv.
Jag hade hellre varit på plats. 

I fantastisk form. Norske Karsten Warholm vann 400 meter häck på Diamond League-galan på hemmaplan i Oslo. Veckan innan hade han krossat det norska rekordet på 400 meter. Han är just nu snabbaste europé på både 400 meter och 400 meter häck. På den senare distansen är han tre i världen. Idag tävlar han i Stockholm. 

 

Fler texter av Jonas Karlsson:

Dagen då drömgränsen passerades
Fem saker som för friidrotten framåt
Duplantis: ”Först VM-medalj, sedan sex meter.”
Fet Förfest ingen garanti för biljett till balen
Jag saknar ett ”Friidrottskväll”
Nilsson Montler – den flygande grönsakshataren
Superträff behövs inte för drömgränsen
Radera rekord skapar mer oreda än reda
Keino öppnade dörren till drömmar och dominans
Höjdare söker efter gammal form i Formia
Gråzonens giganter eller framgångsrika fuskare?
Colemans superlopp väcker reaktioner
Duplantis första stora test
Born frees får Sydafrikas friidrott att blomstra
Sky´s the limit för Magic Mondo
Taylor – den spegelvände mästaren
Coe gav mig en Stadionkväll att minnas


Jonas Karlsson är till vardags programledare och krönikör på Discovery Networks Sweden.
Bland mycket annat kommer han vara programledare för de kommande olympiska spelen 2018 och 2020. Hans specialområde är friidrott. Under nästan två decennier har han på plats bland annat bevakat fyra sommar-OS, sju friidrotts-VM och sex inomhus-VM. Sin bana inledde han som speaker på juniortävlingar hemma i Karlstad. Han har även själv friidrottat i ungdomsåren med slägga och stavhopp som favoritgrenar.

No Comments

Leave a Reply

TITELSPONSOR

HUVUDSPONSOR

PARTNERS

Mejl:

info@stadionklubbarna.com

Telefon:

+46 8 14 12 41

Besöksadress:

Klocktornet, Stockholms Stadion

Lidingövägen 1

114 33 Stockholm

Faktura-adress:

Stadionklubbarnas Service Stockholm AB

Box 26099

100 41 Stockholm

Organisationsnummer: 556772-0502
Bankgiro: 410-0830
Frågor om något som rör galan?

Kontakta OSS




BAUHAUS-galan